Ännu en anledning att digga västkusten hittar vi i pianisten Lars Janssons pärla "Bohuslän", från skivan "The Eternal Now" från 1987. Lars är en mycket pålitlig kompositör som skrivit väldigt många bra låtar men detta är i mitt tycke en av de mest minnesvärda.
Lars är en av Sveriges mest framstående jazzmusiker som jag faktiskt haft äran att få spela med en del, och då har jag verkligen fått "känna" på det som jag håller som hans främsta styrka som musiker; timingen. Det finns i Lars spel en osviklig känsla för timing som är oerhört flödande och böljande samtidigt som det hela tiden är melodiskt och sångbart. Förmågan att liksom bända på groovet, växelvis spela "hängigt" och framåtlutat skapar ett otroligt sväng ihop med basisten Lars Danielsson och Anders Kjellberg. Lars kan ena stunden sväva långt ovanför kompet, för att sedan hugga tag i en fras och verkligen klicka med sina medmusiker.
Bohuslän är en låt av jazzstandardtyp, men med den lätt identiferade Lars Janssonska touchen av svenskt vemod. Pianosolot är en fantastisk uppvisning i allt ovanstående, Kjellbergs cymbalspel är oerhört smakfullt och pådrivande, basen lägger grunden för ett styggt sväng och Jansson är verkligt inspirerad. Lars spelar med traditionen av framstående jazzpianister tryggt placerade i ryggsäcken utan att förlora sin egen personliga röst, en bedrift många eftersträvar men få lyckas med. Varje fras känns viktig, varje melodi leder vidare in i en spännande temperamentsfylld färd genom det vackra landskapet med världens vackraste skärgård. Svensk västkustjazz när den är som bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar