En liten hyllning till Oasis

Oasis har gått i graven. Ett av 1990-talets absolut största popband som sedan framgångarna med sina två första album förgäves kämpat med att leva upp till sitt rykte som sin generations Beatles finns inte längre. Tidigare har Noel Gallagher hävdat i intervjuer att bandet skulle hålla på "until Liam goes bold" men så blev alltså inte fallet. På Noels blogg, "Tales from the middle of nowhere" stod följande att läsa häromdagen:

"Dearly beloved, it is with a heavy heart and a sad face that I say this to you this morning.

As of last Friday the 28th August, I have been forced to leave the Manchester rock'n'roll pop group Oasis."

Han skriver vidare att han inte kan fortsätta samarbetet med brodern Liam en dag till.

Oasis var ett av mina tidigaste favoritband och är ett av få band som fått mig att gå till skivaffären så fort det vankats nytt album, men det är med delade känslor jag tar emot beskedet att Noel har splittrat bandet. Å ena sidan känner jag ett styng av sorg, nästan som om en kär gammal vän gått bort. Å andra sidan har jag sett dem live och köpt alla skivor, men det är tveksamt om jag skulle vilja se dem igen eller ens köpa nästa skiva. Som Oasis-fan har man allvarligt talat fått en hel del dynga levererad de senaste åren, och därför är sorgen jag känner snarare en del av det faktum jag och alla andra musikintresserade inklusive bandet själva tvingats konstatera för länge sedan; de två första albumen var fantastiska, men sedan dess har bandet aldrig riktigt kommit upp i samma nivå. På ett sätt är det nästan en lättnad att slippa ta del av fler mediokra album från en grupp jag har älskat så mycket genom åren.

Trots den dumdryga attityden bröderna Gallagher har envisats med att uppvisa genom alla år, och trots alla skränande meningslösheter gruppen släppt de senaste tio åren måste jag säga att Oasis var ett fantastiskt band. Ett band som kommer att finnas med när man rankar de största genom tiderna. Låtar som "Live Forever", "Whatever", "Supersonic", "Cigarettes & Alcohol", "Some Might Say", "Wonderwall", "She's Electric", "Don't Look Back in Anger", "Acquiesce", "Stay Young", "Rockin Chair", "The Masterplan", "Morning Glory", "Stand By Me", "Carry Us All", "I Can See A Liar", "Stop Crying Yer Heart Out", "Songbird", "The Importance of Being Idle" och "I'm Outta Time" talar sitt tydliga språk. Pop-Rock'n'Roll när den är som allra bäst. Samarbetet mellan det melodiska geniet Noel och hans ohängde broder Liam med den fantastiska rösten är klassiskt.

Just "Cigarettes & Alcohol" är en låt jag ofta återkommer till. Texten är för en gångs skull när det gäller Oasis både snygg OCH tänkvärd. Hur många kan inte känna igen sig i

"I was looking for some action / But all I found was cigarettes & alcohol"?

Svaret på vad man skall göra åt situationen är såklart förenklat men jag skulle vilja påstå att det gäller som ett motto för mig än idag:

"You can wait for a lifetime / To spend your days in the sunshine

...

You gotta make it happen!"

När bandet var som bäst runt 1995 var Noel nästan löjligt produktiv, och Oasis B-sidesamling "The Masterplan" innehåller flera låtar som många låtskrivare skulle offra sin högra hand för att skriva. Nästan allt som kom från hans penna under de här åren var fantastiskt bra, och därför blir det extra sorgligt när det har släppts mängder av låtar på de tre senaste albumen som inte ens skulle ha platsat som b-sidor på 1990-talet.

Jag såg Oasis live 2006 och det var, kanske tack vare mina ganska låga förväntningar, en fantastisk upplevelse. Tight och samspelt band, Liams sångröst i högform, och dessutom rena hitkavalkaden. Självklart blev spelningen totalsågad i media (jag tror den fick en överkryssad geting i Expressen, där recensenten började med att förklara att han aldrig gillat Oasis), och att vara Oasis-fan har länge varit att jobba i motvind.

Nu när bandet inte finns längre kommer jag visserligen minnas de besvikelser jag tvingats erfara det senaste decenniet, men framför allt kommer jag minnas alla de fantastiska upplevelser Oasis har givit mig under sin 18-åriga karriär.

Utlandsöl

Bryggeri fran Brisbane, segrare i LIL:s lilla test av australisk öl

Pliktmedveten som man ar, sa glommer jag inte LIL:s pagaende projekt att prova all varldens ol, heller nar jag ar bortrest. Nar jag var i Budapest i juli testade jag sa manga ol som mojligt men har arligt talat lite granna glomt bort vad som var vad. Men vi ar inte sa noga med rattssakerheten har - eller, jag ar inte det i alla fall - sa jag tanker bedoma nagra ungerska ol i alla fall. Och nu ar jag i Sydney och lider mig igenom den ena pinten efter den andra av usel australisk lager. Betyg nedan!

SLUMPMASSIGT DRUCKNA OL, UNGERN/BUDAPEST

Borsoni
1-
Arligt talat kan jag inte riktigt komma ihag vilken som var vilken av Borsoni och Soproni (ratt lika namn) men jag tror att Borsoni var kass, en san dar unken ful-lager, som jag tycker Bernard i Tjeckien ar (aven om det omdomet nog ar lite omdisputerat; vissa aldre och visare som jag har traffat anser den vara en finol; kanske ar det bara mina smaklokar som ar outvecklade och inte forstar sig pa en fran rackare till lager som Bernard. For mig smakar den snarast alkis-andedrakt).

Soproni
2+
Drickbar

Zlaty Bazant
2+
Slovakisk lager, "den gyllene fasanen" ar helt okej standardol men nar inga fin-tjeckiska hojder (Budvar!!!! Krusovice, osv). Kanske lite som en kontinental motsvarighet till Anderssons.

Edelweiss
3
Spannande nog var denna osterrikiska weissbier mycket vanlig bland de barer jag var pa i Budapest, lite som att slovakiska Zlaty Bazant snarare an nagon pa svensk hemmaplan mer kand tjeckisk lager ocksa var vanlig. Man kunde ju ha forvantat sig, som svensk van vid systemets utbud, att typ Erdinger eller Paulaner skulle vara vanlig ocksa i Budapest, men de sag jag inte roken av. Daremot Edelweiss "mit Gemuse" (med citron), vilket var mycket trevligt sallskap varma julikvallar.

Sen provade vi en massa ol fran snabbkopet med, men de kommer jag inte ihag vilka de var.. Oh well.

AUSTRALIEN/SYDNEY

Tooheys
1-
Piss.

Victoria Bitter
1+
Mediokert piss.

Cooper's Golden Ale
2+
Helt okej, och ratt billig i alla fall dar jag drack den, dar en pint kostade AUS$7 (ungefar 45 kr) att jamfora med $6 for en lager.

Pure Blonde
1-
Vidrigt piss.

Carlton's
1
Piss.

XXXX Golden
3-
Inte alls dum lager.

Som synes sa ar mitt intryck att Australien inte ar nagot stort bryggeriland. De allmanna fordomarna om USA-ol - att det inte smakar nagonting - forverkligas for min del har. (Nar jag var i USA i varas drack jag daremot extremt god ol, plus en och annan "Beast" och liknande, som jag dock undrar om de inte ar godare an sina australiska motsvarigheter.)

/Er korre

Bra musik i bra affär

Som tidigare diskuterat här på Längre inåt landet kan man anmärkningsvärt ofta skönja tendensen att "bra" klädaffärer spelar bra musik, och att sämre eller mer anonyma butiker ofta bjuder på skvalmusik. Jag har än en gång fått vatten på denna kvarn, då jag häromdagen var på klädbutiken Nicco i centrala Halmstad och köpte ett par skjortor.

Jag är egentligen inte så insatt i vad som är rätt och fel inom modevärlden, men jag förstår åtminstone så mycket att Nicco är en finare och mer medveten butik än H&M eller Cassels. Nicco är en butik där jag i vanliga fall känner mig lite bortkommen bland de vackra och medvetna damerna som jobbar som butiksbiträden och de relativt välbärgade kunderna, men musiken gjorde att jag kände mig helt hemma. Det var en blandning av 1960-talspop, men inte en sådan där billig samling utan en medveten mix av Beach Boys, Beatles, Stones och Procol Harum med mera. Klart som sjutton att man köper skjortan man provar när "Nowhere man" basuneras ut i högtalarna!

Oscar Peterson Trio: Night Train

När man bloggar om sväng i jazzsammanhang vore det motsvarande tjänstefel att inte nämna Oscar Peterson Trio, med Oscar själv på piano, Ray Brown på kontrabas och Ed Thigpen på trummor. Få om några grupper kan uppvisa ett sådant våldsamt golvande men ändå avslappnat sväng. Alla medlemmar har vansinnigt bra timing, och tillsammans uppstår ett magiskt groove. Det sägs att trion övade mycket på att hitta ett avslappnat sväng, bland annat skall de ha läst högt ur telefonkatalogen när de repeterade för att groovet skulle kunna finnas där utan att man fokuserade på det.


Skivan "Night Train" från 1962 är en enda lång uppvisning i sväng. Lyssna på deras version av Duke Ellingtons "C-jam Blues". Som komposition betraktat är det en bagatell men i deras välarrangerade version blir det en riktig hit, med breaken under pianosolot som en av flera höjdpunkter. Titellåten "Night Train", "Easy Does It" och "Moten Swing" är andra höjdpunkter. Det är något speciellt med en pianotrio som sitter ihop som vore det en enda organism, ett så självklart driv och "sitt" hittar man ingen annanstans. Till och med "Volare" svänger i Oscar Peterson Trios version. Kopplingen till soul och R'n'B är återkomande, tydligast representerad på den innerligt bluesiga "Hymn To Freedom" som avslutar originalskivan, som även finns återutgiven med sex bonusspår.

I marginalen vill jag gärna bjuda på en anekdot om när jag själv träffade trummisen från denna makalösa trio. 2005 var jag tillsammans med jazzbandet CMJ Quartet i Long Beach, L.A., för att representera svensk ungdomsjazz på världens största (nu nedlagda) jazzkonferens IAJE. Förutom att spela på själva mässan gick vi runt med stora ögon bland några av jazzvärldens största musiker, som var där för att spela och hålla i workshops och clinics. Trummisen i vårt band, Johan, fick plötsligt syn på vem vi trodde var Roy Haynes (legendarisk trummis som bland annat spelat med Charlie "Bird" Parker och Chick Corea) och gick fram för att få en bild tagen tillsammas med honom. På knagglig engelska fick han fram

"Excuse me, are you Roy Haynes?"

Det något buttra svaret kom som en chock

"No, I'm Ed Thigpen!"

Vi hade misstagit en av de mest legendariska jazztrummisarna för en annan av de mest legendariska jazztrummisarna. Något pinsamt, men Johan fann sig snabbt:

"Ok, that's good also. Can I take a picture?"

Osorterade minnen

Tre gånger har jag besökt en riktigt stor musikfestival, 1989 och 1997 Hultsfred, och nu i mitten av augusti så var jag på Way out west. Vore man elak kunde man påstå att vid första besöket var jag för ung, blott fjorton, och nu senast så var jag för gammal (35). Men det vore ju bara trams!

Vad jag kan påstå med all säkerhet är att 90talsbesöket i Hultsfred präglades för min del av magkatarrsmärtor. Jag hade under våren arbetat med en uppsats i litteraturvetenskap, och ja, så här i efter hand minns jag mest att i samma ögonblick som den blev klar, och jag kunde slappna av så belönades jag med magkatarr. I detta tillstånd blev en lunchkonsert med Olle Adolphsson det som gjorde starkast intryck på mig. Bokningen av Olle framstod som väldigt vågad; han, en för den unga publiken okänd gubbe, framförde sina visor på sitt lite knarriga vis. Succén var ett faktum. Alla mindes de här visorna från låg- och mellanstadiet, och kanske hade några hört musiken i sina hem.
Jag vet inte hur det ser ut på lågstadiet idag, men när jag började klass 1A på Snöstorpsskolan år 1980 så var det en självklarhet att vår lärarinna sjöng med oss. Och bland annat så sjöngs det Olle Adolphsson.

Från mitt första festivalbesök så minns jag Trance Dance. Jag tyckte det var oerhört dåligt. Jag var hårdrockare, och allt som jag tyckte var bra vid mitt första besök har jag för länge sedan glömt. Jag minns en brun Metallica t-shirt som jag köpte. Den tyckte jag mycket om.

Way out west lär jag dock kunna minnas mycket ifrån. Med digital teknik kan jag ju spara mina minnen på ett helt annat sätt. Jag tror inte ens vi hade med någon kamera 1989, däremot så minns jag med stark fotografisk tydlighet hur jag plötsligt träffar min bästa vän på festivalen (vi hade åkt dit var för sig, med varsin beskyddande äldre bror). Att bestämma träff med någon innan mobilen fanns i var mans ficka var besvärligt, och kände man inte till några naturliga mötesplatser på, säg en festival, så var det inte enkelt. Men vi sprang på varandra av en slump.
Det gör man nog inte så ofta nuförtiden, alla vet var alla är.
Nå, Way out west var det. Jag hoppas att jag kommer kunna minnas den eufori som for genom kroppen när jag hörde Basement Jaxx, Amadou & Marian och Band of Horses. För att nu nämna några.

Från 1997 så minns jag att Olle Ljungström hade en skotskrutig kavaj samt att han var full. Från Way out west så minns jag att han hade en käpp samt att hans skröplighet fyllde mig med...vemod. Ja, jag tror det var vemod.

Öltest nr 3

Kungarna av Cyklamenvägen: Max, Arvid och Gösta.

Öltest nr 3 ägde rum i på en fin sensommarkväll i början av augusti, på familjen Thornbergs altan i Halmstad. Deltagare: Arvid, Max och Erik. En altan till förfogande, stekt ost till middag, Eldkvarns 80-tal på stereon. (Gud vad bra Kungarna av Broadway är!)

Det fanns gott om potatis, och Arvid imponerade med att avsluta med att helt rensa faten.

Inför kvällen hade Max och jag - Erik - handlat på systemet på Eurostop i Halmstad, som har ett stort sortiment, och det blev denna gång rätt många för oss tidigare okända, kanske vågar vi säga obskyra, öl. Detta skruvade upp våra förväntningar och vi såg framför oss en lyxkväll av romerska mått, men dessa förväntningar grusades (vad gäller ölen. Maten, musiken och sällskapet var det inget fel på.) Många av ölen gjorde oss besvikna. Det går upp, och det går ner. Metodologiskt sett kan vi säga att denna gången åt vi inget kryddigt och hade inte heller några snacks till ölen. Vi tänkte oss att vi på så vis skulle ge mer rättvisande omdömen.

Chenanna Alt
Betyg: 2+, 2, 1+
Omdömen: "Halmstad", "Fin ansats som spolas bort", "Inget vidare", "Bärnstensbrun", "Bra fulöl", "För söt", "Pissig eftersmak".

Shipyard Brown Ale
Betyg: 3, 3+, 2-
Omdömen: "Doftar vanilj", "Mycket gott", "Chokladig", "Inte min grej", "Som en smal kvinna - snyggt kanske men med vassa kanter, obekvämt", "Belgisk anstrykning men bränd".

Zeunerts Ale
Betyg: 2, 2-, 2
Omdömen: "Doft med punch", "Frukt och beska i doften", "Fadd och ospännande", "Kommer kanske till OS och hamnar på en sistaplats, men en hedervärd sistaplats som hans/hennes lilla ö-land gläder sig för", "För söt - inget bra tecken", "Fin färg".

Estrella
Betyg: 2+, 2+, 3-
Omdömen: "Bra blask", "Väldigt anonym - men inte äcklig", "bra balans mellan de få intryck den gör".

Miller's
Betyg: 3, 3+, 3-
Omdömen: "Hur många gånger har man inte sett den här färgen i sitt liv", "Frisk citrusdoft", "Tvål", "törstsläckare", "grillfest", "bra kyssöl - motsatsen till att äta en kebab med vitlökssås före", "skulle gärna ha sällskap med den här en kväll".

Carnegie Porter
Betyg: 2-, 1-, 1
Omdömen: "Smakar typ som morot", "smakar tandläkarfyllning", "Riktigt äcklig", "Billigt skum".

Guiness Extra Stout
Betyg: 2, 2+, 1-
Omdömen: "Luktar dynga", "Låter ganska härligt - porlande", "Klart drickbart".

Oxford Gold
Betyg: 4, 3+, 4
Omdömen: "Klassisk mikrobryggeridoft", "Bluegrassfylla", "Beskan lyfter upp den", "Smörig", "Fanatiskt god doft", "Man vill ha den som deo".

Starköl
Betyg: 1, 1-, 1+
Omdömen: "[luktar] Mm! Folkparkspilsner!", "[med entusiasm] Luktar som en alkis andedräkt!", "Nästan ingen beska, smakar bara alkohol", "Söt och tom", "Som en lillkusin till Carlsberg Elefant", "En jävla obehaglig eftersmak", "Man skulle behöva ett väldigt bra samtal för att kunna njuta av den här...", "En typisk jävla stor stark", "Det är den där skaldjursgrejen jag hänger upp mig på".

Spendrups Old Gold
Betyg: 2, 2+, 2+
Omdömen: "Mikrobryggeridoften, här är det nånting, lite fruktig", "-Men det är lite fulöl i den", "Den här skulle jag kunna dricka åtta av: den smakar vatten, men gott vatten", "Nej vad fick jag det där med mikrobryggeri ifrån, det här är ju hjärtlöst!", "Man lyssnar på The Hives och dricker den här", "Den känns King's Head", "En skräckfilm som var så här bra skulle man ändå bli glad för".

Fagerhult
Betyg: 2, 2, 2
Omdömen: "Räddas av beskan", "Eriksberg?", "Trots ostnachosen är det inte gott", "vek smak", "luktar kemiskt".

Vi tog en promenad ner till havet under testet för att få lite luft och rörelse. Det var en fin kväll.

Eriksberg Sommarbrygd
Betyg: 3+, 2+, 3+
Omdömen: "Mikrobryggeri - kola, frukt", "Godis", "Sommaröl", "Pripps Blå på fat för 29:-", "Mycket god"

Sol
Betyg: 2-, 2, 2
Omdömen: "Luktar skit", "Luktar äckligt", "Smakar intetsägande", "Öl för folk som inte gillar öl eller bara vill bli fulla", "Svensk fulöl", "Smakar restprodukt"

Anchor Porter
Betyg: 2+, 2, 1+
Omdömen: "Kola och bränt som alla andra jävla mörka öl", "Godare än de andra i genren men fortfarande äcklig", "Mild julmust", "Inte så stötande som Carnegie", "Saft".

Fuller IPA
Betyg: 4, 4, 4
Omdömen: "Krönleins om de gjorde en basic ale", "Trevligt sällskap - står för sig själv utan 'förmildrande omständigheter'", "Ljuvligt", "Diskret men kvalitativt", "Nyansfullt"

Perroni
Betyg: 2-, 2, 2-
Omdömen:"Vill lite mer än den förra, hårdare ansats. Men den smakar svenskt", "Industriellt! Om jag inte visste att den inte var med skulle jag säga Hof", "Extremt anonymt och själlöst: det är tack vare sån här öl som Nils Oskar och Oppiggårds behövs", "Jag skulle bli glad om jag gick och satte mig på en uteservering och fick en sån här", "Representerar ingen ölkultur alls. Misär!",-Jag säger nästan 1+. -Jag respekterar din åsikt.".

Oppiggårds Golden Ale
Betyg: 4-, 4, 4-
Omdömen: "Nu luktar vi! 'Nu firar vi midsommar i Pontiac Silverdome'. 'Doom' menar jag!", "[luktar] Jag vågar nästan säga att det är Oppiggård", "'Sam' är en typisk Carla-verbform", "[funderar] Vad som skiljer bra från dålig, är ofta att den smakar citrus först, inte socker", "Lite för mycket persika, lite för lite beska" "Det här är vad jag skulle kalla en kännaröl", "Jag har svårt att sätta betyg här".

Day of Defeat

Göteborgs popscen är onekligen väldigt bra just nu - och bred dessutom! I skuggan av alla Håkan Hellström-kloner och hippa elektrokids står en ung man vars influenser skulle kunna vara skrivna av en Längre inåt landet-skribent - Johannes Vidén. Tillsammans med bandet Bluebird Association gör han tidlös popmusik influerad av Townes Van Zandt, George Jones och Roy Orbison. Nyligen släppta EP:n Day of Defeat från kommande fullängdaren finns att ladda ner på myspace - och det är väl värt besväret!


Först gången jag kom i kontakt med Johannes och hans musik var för flera år sedan när han spelade med sitt countryband på Pustervik. Redan då var det uppenbart att karlen har en väldigt bra sångröst och talang för låtskrivande, men trots att jag var förvanad blev jag helt knockad när jag fick höra låten "Den sista färden", som finns med på den här EP:n. Vilken låt, vilket sound, vilken text, vilket gitarrspel och vilken otrolig sånginsats! Detta är en låt som, om det finns någon rättvisa i världen, kommer vara med när man sammanfattar de bästa svenska låtarna genom tiderna.

När jag började lyssna på EP:n kom de andra låtarna (som för övrigt är engelskspråkiga) i skuggan av detta mästerverk, men ju mer jag har lyssnat desto mer har jag kunnat hitta mycket njutbara element i "Day of defeat", "It's alright" och "Time that you love me" också. Till att börja med låter bandet och produktionen oförskämt bra. Klinkpianot driver på, gitarrsoundet är fantastiskt från första till sista insats och Erik Fasténs trumspel är smakfullt men ändå så otroligt nervfyllt att jag ibland kommer på mig själv med att bara sitta och lyssna på trummorna.
Detta är en blandning av väldigt mycket bra musik som gjorts genom tiderna; förutom nämnda referenser hör jag ett tydligt eko av 1960-talets popscen, gammal gospel och country. En sak som hela tiden driver musiken framåt är de finurliga övergångarna mellan de olika delarna, exempelvis skiftet till "Be my baby"-trumkompet på refrängen på "Day of defeat" eller hur klinkpianot smyger sig in halvvägs in i mellanspelen på "It's alright".

Ju mer jag lyssnar desto mer förtjust blir jag, och jag måste hålla med Erik när han säger att det är fantastiskt att någon som är en så nära tidsmässigt och geografiskt kan skapa så här stor musik!

Hon gör mig galen

Få artister är så ojämna som Ulf Lundell. I sina bästa stunder är han gränslöst bra, i sina sämsta stunder är han nästan bottenlöst dålig. Det är svårt att hitta någon mostvarighet till en artist som på samma skiva kan blanda klanderfri poprock som "Kär och galen" med ofrivilligt komiska låtar som medeltidseposet "Herrarna".

Jag antar att det är därför det har tagit ett tag för mig att släppa in denna brölande känslomänniska i min värld. Det är dock fortfarande ytterst sällan jag lyssnar igenom en hel Lundell-platta utan att någon gång skratta åt det - han är ju så sanslöst patetisk, karln! Det, i kombination med en osviklig förmåga att snickra ihop nödrim på Gessle-nivå, gör att jag nog aldrig kommer se Uffe som en vägvisare eller guru men det hindrar mig inte från att njuta av (väl valda delar) av hans musik.

Ett exempel på en riktig fullträff är live-versionen av "Hon gör mig galen" som kom till min kännedom tack vare att någon hade den goda smaken att önska just den låten på programmet "Sms-önskningen" på P4 Radio Halland. Här finns allt jag gillar med Uffe representerat, redan på den tunga och sorgsna inräkningen anar man att det skall komma en riktig urladdning.

Texten är riktigt fin, och av det något mer nyanserade slaget. På klassiskt Lundell-manér handlar det om en kvinna som gör mannen galen. "Galen" torde vara det bästa valet om man skulle sammanfatta artisten Ulf Lundell med ett enda ord. Låten kommer från trippel-liveskivan "Maria kom tillbaka"; att släppa en trippelskiva är galet, att använda den för att få tillbaka sin dam är lika galet.

"Hon gör mig galen" går i ett perfekt gubbrocktempo, någonstans mellan långsamt driv och medelsnabbt lunkande; tillräckligt långsamt för att refrängen skall få den rätta tyngden, tillräckligt snabbt för att man kan sitta och digga våldsamt. Soundet är underbart, med akustisk gitarr, stämningsorgel och dragspel, samt elgitarr som står för ett lika ylande som befriande solo efter att sista refrängen är sjungen. Detta är gubbrock av yppersta klass som får mig att längta efter att se Uffe live igen och att ångra att jag inte börjat lyssna på honom tidigare.

Phoenix - störigt smakfulla

En diskussion som Max och jag har trevat kring några gånger är: vilket är "00-talets sound"? Dvs., om vilken musik kommer det mer eller mindre snart att sägas att "det där är så typiskt 00-tal", på samma sätt som t ex Cyndi Lauper är typiskt 80-tal eller rap-metal eller Nirvana eller Backstreet Boys typiskt 90-tal.

En kandidat är nog Phoenix. De känns väldigt samtida i kombinationerna av indie, elektronisk musik och nersmältning och sammanblandning av en massa grejer ur pophistorien, inte minst genom samplingar osv.

I samband med att deras senaste skiva Wolfgang Amadeus Phoenix (grym titel!) kom också en samlingsskiva, Kitsuné Tabloid, där de hade valt ut favoritlåtar ur pophistorien, med bl a Dennis Wilson.

tyska vänsterdagstidningen taz tar tillfället i akt till att såga skivorna för att de är för smakfulla. Jag tycker att det är rätt kul:

"förfining i pop leder inte alltid till spännande musik. Med Phoenix leder det snarare till musik för konsumenter ute efter distinktionen [kultursociologen Pierre Bourdieus begrepp]. Förmodligen gör de på detta sätt en allt borgerligare publik mycket glad, och underbygger i samma drag tesen om smygande försvinnande helhets-popvärlden".

Tim Caspar Böhme, "Die Löcher sind gestopft", die tageszeitung 22 juni

Toppstriden i division 2 västra Götaland

Vi är nu inne i den fjortonde omgången av 22 i division två västra Götaland där allas vårt favoritlag IS Halmia håller till. Konstateras kan att serien har en hård toppstrid framför sig om den enda uppflyttningsplatsen, om vilken framför allt fem lag tycks tampas: Ytterby IS, Utsiktens BK, IS Halmia, Jonsereds IF och Ramlösa Södra FF. Jag ska här kolla på det kommande spelprogrammet och diskutera vilka möjligheter ISH har till serieseger.

Serien har som det ser ut idag fem topplag som ligger i spannet 31 till 25 poäng. Därifrån är det fem poäng ner till Varbergs Bois på 20 poäng och därefter kommer fem lag till i ett spann inom sex poäng: Gunnilse IS 19, Skärhamns IK 18, Högaborgs BK 16, Fässbergs IF 16, Ahlafors IF 14. Av dessa ligger Fässberg på kvalplats nedåt och Ahlafors på nedflyttningsplats. Ohjälpligt sist ligger Asmundstorps IF på 0 poäng.

Jag utgår här ifrån att de fem lag som ligger i topp i serien nu är de som slåss om serieseger och att övriga lag förutom Asmundstorp slåss om att inte flyttas ner. Därför kollar vi på kvarvarande spelprogram för de fem "topplagen".

Ytterby IS, 31 poäng (45-17)
Ytterbys resterande program ser ut som följer:
2009-08-14 18:45 Ytterby IS - Ahlafors IF
2009-08-22 15:00 Fässbergs IF - Ytterby IS
2009-08-29 14:00 Ytterby IS - Ramlösa Södra FF
2009-09-05 15:00 Jonsereds IF - Ytterby IS
2009-09-12 14:00 Ytterby IS - Varbergs BoIS FC
2009-09-19 16:00 Skärhamns IK - Ytterby IS
2009-09-26 14:00 Ytterby IS - Utsiktens BK
2009-10-03 14:00 IS Halmia - Ytterby IS
Publiksnitt: 204
Bästa målskyttar: Robert Vilahamn 16 (varav 10 i de två mötena mot Asmundstorp), Leandre Ayewubo 8, Kristian Olausson 5, Nicklas Andersson 5.
Fyra hemmamatcher, fyra bortamatcher. Maximala fyra matcher mot "topplag" (dvs. de har kvar att möta alla fyra toppkonkurrenterna), fyra matcher mot "mittenlag", ingen match mot "säkra kortet" Asmundstorp.
Hemma/borta: ingen större skillad: fem vinster och två förluster hemma och faktiskt lite bättre borta med fem vinster, en oavgjord och en förlust.
Förluster hittills: Jonsered hemma 15 maj 0-1, Gunnilse hemma 21 juni 0-3, Gunnilse borta 31 juni 1-4.
Form senaste fem: F, V, V, F, V

Utsikten BK (28 poäng, 32-14)
2009-08-14 19:00 Utsiktens BK - Fässbergs IF
2009-08-23 13:00 Ramlösa Södra FF - Utsiktens BK
2009-08-29 12:00 Utsiktens BK - Jonsereds IF
2009-09-05 15:00 Varbergs BoIS FC - Utsiktens BK
2009-09-11 19:00 Utsiktens BK - Skärhamns IK
2009-09-19 15:00 IS Halmia - Utsiktens BK
2009-09-26 14:00 Ytterby IS - Utsiktens BK
2009-10-03 14:00 Utsiktens BK - Högaborgs BK
Publiksnitt: 133
Bästa målskyttar: Marcus Björk 7, Andreas Hagman 6.
Nio matcher, fyra hemmamatcher, fem bortamatcher, fyra mot "topplag", fem mot "mittenlag".
Hemma/borta: ingen större skillnad: 5-1-1 hemma, 4-0-2 borta.
Förluster hittills: Halmia hemma 2 maj 1-3, Skärhamn borta 11 maj 0-4, Gunnilse borta 27 juli 1-3, Ahlafors borta 10 augusti 0-2.
Form senaste fem: V, V, F, V, F

Jonsereds IF (28 poäng, 35-19)
2009-08-15 15:00 Varbergs BoIS FC - Jonsereds IF
2009-08-22 15:00 Jonsereds IF - Skärhamns IK
2009-08-29 12:00 Utsiktens BK - Jonsereds IF
2009-09-05 15:00 Jonsereds IF - Ytterby IS
2009-09-12 14:00 Högaborgs BK - Jonsereds IF
2009-09-19 15:00 Jonsereds IF - Gunnilse IS
2009-09-26 14:00 Asmundtorps IF - Jonsereds IF
2009-10-03 14:00 Jonsereds IF - Ahlafors IF
Publiksnitt: 163
Bästa målskyttar: Gabriel Altemark Vanneryr 15, Erik Pahapill 5, Fredrik Schrevelius Larsson 4.
Fyra hemmamatcher, fyra bortamatcher. Två mot "topplag", fem mot "mittenlag", en mot "säkra kortet" Asmundstorp.
Hemma/bortaresultat: lite bättre hemma - 5-0-2 - än borta - 4-1-2.
Förluster hittills: Ahlafors borta 19 april 0-1, Utsikten hemma 23 maj 0-3, Halmia hemma 13 juni 1-2, Ramlösa borta 19 juni 1-2.
Form senaste fem: F, V, O, V, V
Jonsered-bloggen: "Vi må inte alltid spela det bästa spelet eller för den delen ligga helt rätt i positionsspelet men vi kämpar 110 procent under alla 90 minuter och det ger resultat."

Ramlösa Södra FF (28 poäng, 29-14)
2009-08-15 16:00 Skärhamns IK - Ramlösa Södra FF
2009-08-23 13:00 Ramlösa Södra FF - Utsiktens BK
2009-08-29 14:00 Ytterby IS - Ramlösa Södra FF
2009-09-06 13:00 Ramlösa Södra FF - Högaborgs BK
2009-09-12 14:00 Gunnilse IS - Ramlösa Södra FF
2009-09-20 13:00 Ramlösa Södra FF - Asmundtorps IF
2009-09-26 14:00 Ahlafors IF - Ramlösa Södra FF
2009-10-03 14:00 Ramlösa Södra FF - Fässbergs IF
Publiksnitt: 181
Bästa målskyttar: Hesam Rajabieh Fard 4, Felix Erlandson 4, Marcus Rietz 4.
Fyra hemmamatcher, fyra bortamatcher. Två mot "topplag", fem mot "mittenlag", en mot "säkra kortet" Asmundstorps IF.
Hemma/bortaresultat: klart bättre hemma med 6-0-1 än borta med 3-1-3.
Förluster hittills: Ytterby hemma 24 maj 0-1, Utsikten borta 30 maj 0-2, Halmia borta 25 juli 1-2, Jonsered borta 1 augusti 1-2.
Form senaste fem: V, V, F, F, V
Ramlösas assisterande tränare säger till Helsingborgs Dagblad efter vinsten mot Varbergs Bois 9 augusti: "I och med den här segern har vi nog kopplat av Varberg. Dessutom har vi spelat klart mot Varberg, Halmia och Jonsered. Efter att ha slutat på en andraplats två år i rad har vi gett oss möjligheten det här året. Vi har kvar att möta både Ytterby och Utsikten, säger Ingemar Queckfeldt, assisterande tränare i Ramlösa Södra."
HD om Södra.

IS Halmia (25 poäng, 34-21)
2009-08-15 15:00 IS Halmia - Gunnilse IS
2009-08-22 15:00 IS Halmia - Varbergs BoIS FC
2009-08-29 14:00 Asmundtorps IF - IS Halmia
2009-09-05 15:00 IS Halmia - Skärhamns IK
2009-09-13 17:00 Ahlafors IF - IS Halmia
2009-09-19 15:00 IS Halmia - Utsiktens BK
2009-09-26 15:00 Fässbergs IF - IS Halmia
2009-10-03 14:00 IS Halmia - Ytterby IS
Publiksnitt: 299
Målskyttar: Viktor Welander 10, Niclas Taube 7, Peter Lindau 4, Rodrigo Rocha Soares 2, Patrick Lindberg 2, Christoffer Andersson 2, Nicklas Lööv 2, Abner Hintsa, Andreas Nilsson, Johan Karlsson, Ervin Ribic 1.
Fem hemmamatcher, tre bortamatcher, två mot "topplag", fem mot "mittenlag", en (bortamatch) mot "säkra kortet" Asmundstorps IF.
Hemma/bortafacit: ISH är bättre hemma med fyra segrar, en oavgjord och en förlust, men är svaga på bortaplan med fyra segrar och fyra förluster.
Förluster hittills: Ytterby 18 april 0-2, Skärhamn borta 16 maj 3-4, Ramlösa borta 21 juli 0-2, Högaborg borta 28 juli 1-2, Jonsered hemma 10 augusti 1-3.
Form senaste fem: V, F, V, F, F
Mer Halmia-info: Grusplan.
Nyförvärv och spelarförluster över sommaren: tre engelsmän, från Plymouth Argyle, har lånats in i något stipendie-arrangemang. Duktige andramålvakten Jonas Björkkvist har tyvärr lämnat ISH efter att inte ha fått spela denna säsong efter värvningen av Jonas Käck som spelat väldigt bra och räddat osannolikt många frilägen. Synd att Björkkvist, som spelade grymt bra förra säsongen och som han också själv säger är för bra för att sitta på bänken i division 2, lämnar: han och Käck är nog de två bästa målvakterna ISH haft i alla fall de senaste 8-9 åren, och det är ju otacksamt att vara just andramålvakt, eftersom man bara får spela om förstavalet blir skadad, oavsett hur bra man är. Ersättningen som reservmålvakt är 18-årige Patrik Lundh från Astrio. En anfallare, Fredrik Johansson, har lånats från Motala men rapporteras vara skadad. Welander stannar tack och lov trots provspelet med Ängelholm. Brassen Rodrigo Soares har lämnat men som han spelat under våren är det ingen förlust.


Vad säger då detta? Tja, Ramlösa Södra tycks ha det lättaste programmet kvar med bara två toppmatcher, och även ISH tycks ha ett bra program, med sex hemmamatcher och bara tre bortamatcher, varav en är mot tabelljumbon och munsbiten Asmundstorp.

Utsikten och Ytterby tycks ha de svåraste programmen kvar, med många toppmatcher: de ska båda möte alla andra fyra topplag.

Utvecklingen omgång 1-13 bland de fem topplagen
Jag har snickrat ihop en excel-tabell för att se om det döljer sig några tendenser eller trender i de fem topplagens tabellplaceringar. I diagrammet nedan ser vi hur de fem lagens poängskörd utvecklats de första 13 omgångarna av serien.

Det mest uppenbara är väl att det hela tiden varit jämnt. Det är aldrig långt från ettan till femman. Ytterby har varit i ledningen större delen av tiden - med undantag för de fem första omgångarna när Ramlösa låg där, men då Helsingborgslaget inte hade mött något av de blivande fem topplagen - och Jonsered snarare "i botten av toppen", men jämnt är och förblir det.

Sväng

Sväng är en fundamental del av musik, en beståndsdel som bidrar till att distingera och utmärka den bredvid andra konstformer, samtidigt som det är en svårdefinerbar, nästan lite magisk faktor. Dessutom är det en subjektiv upplevelse, och ibland en fråga om stilkännedom - till exempel när det gäller jazz och "swing"-känsla som det kan ta ett tag att verkligen känna och uppskatta. Vad som svänger eller inte är självklart olika i olika läger, och kan också variera beroende på sammanhang och humör. Det kan också lika gärna vara något som händer hos lyssnaren som hos bandet som spelar. Hur många gånger har man inte varit på konsert där en del i publiken diggar så att de håller på att välta medan andra står stela som pinnar?

Jag nämnde magi, och ibland känns det nästan som att det är något metafysiskt med sväng. Om det skulle gå att definiera sväng exakt skulle trummaskiner och programmerad musik svänga mest, men så upplever jag inte att det är. Ofta är det en fråga om samspel mellan musiker och deras individuella spelstilar som skapar svänget, men man kan lika gärna hitta sväng i extremt stiff och välproducerad musik som riktigt löst spelad blues.

Något jag lyssnat mycket på den senaste tiden är McCoy Tyners första skiva som ledare, "Inception" (1962), inte minst för att trion svänger så våldsamt mycket! Tillsammans med Art Davis på bas och Elvin Jones på trummor bygger McCoy upp ett sanslöst groove, det finns ett flöde och en anda som är helt överväldigande. Det intressanta med detta är att det inte är "perfekt" spelat, ibland är pianot och basen ganska osynkade och nästan otighta, men det svänger hela tiden. Fenomenet sväng fortsätter fascinera!


Annan svängig musik:
D'angelo - Spanish joint
Lasse Dahlquist - Very welcome home Mr. Swanson
Prince - I wanna be your lover
Son House - John the Revelator
Steely Dan - Hey Nineteen

BK Häckens tilltal / varumärket Häcken

"På Ramberget jag möter en småväxt grekisk präst
Och han är glad i fotboll
Han gillar Häcken bäst!"
Sonya Hedenbratt, "Rundturen i Göteborg"

Jag har skrivit tidigare här om Hisingenklubben BK Häckens pizzakampanj. Och det här med hur fotbollsklubbar tilltalar sin presumtiva publik, med fotbollens sociala och kulturella aspekter, tycker jag fortsatt är väldigt intressant.

Häckens senaste kampanj: flerspråkig

Häckens senaste kampanj, "Mångkulturella BK Häcken", med bussreklam i Göteborg riktar sig till göteborgare som talar fler språk än svenska:

"BK Häcken, utmanaren från Hisingen, testar en ny vinkel för att skapa oreda bland fotbollsetablissemanget i Göteborg. Med hjälp av trafikreklam visar man att rolig fotboll inte måste kosta skjortan och att känslor är universella.

Under sommarmånaderna kommer Hisingens bussar att prydas av något annorlunda bussbaksidor. Ytorna, som kallas “superbacks” på fackspråk, är 20 till antalet och de kommer alla att förmedla olika känslor som händelserik fotboll alltid väcker. Det finns även en risk att någon buss råkar smita över bron och skapa förvirring hos fastlandsborna.

Bussbaksidornas budskap är att man för endast en hundring kan få se BK Häcken spela förstklassig allsvensk fotboll på Rambergsvallen. Det ovanliga med kampanjen är att budskapen översatts till några av de största språken som talas på Hisingen.

- Vi är ju närmare 200 nationaliteter på Hisingen och då kan det väl vara trevligt om en del av vår kommunikation också sker på andra språk än svenska? Vi tror att många kommer att uppskatta gesten, att vi tagit oss tid och anpassat innehållet efter att folk på vår ö är ganska olika. Dessutom kände vi att detta var en bra och naturlig förlängning på pizzakampanjen, säger Alexander Bergström marknadsansvarig i BK Häcken.

Kampanjen är framtagen av BK Häcken tillsammans med Miami Guerrilla Agency och Prinfo Linderoths."

http://www.bkhacken.se/index.php/2009/06/mangkulturella-bk-hacken/

Entreprenörsklubben Häcken?
I GP förra året presenterade klubbens direktör en mer marknadsorienterad eventuell image för BKH:

"- Gothia Cup räcker [ekonomiskt]för superettan, men inte för att etablera ett allsvenskt lag, säger Gothia cup-generalen Dennis Andersson som för ett par veckor sedan tog över som Häckens nye klubbdirektör.
Han ser möjligheterna med att knyta de goda värden Gothia Cup står för närmare Häckens eget svaga varumärke - till nytta för sponsorerna.
- Det är tveklöst så vi tänker kring Gothia Cup. Vi har kanske varit dåliga på att tala om vad som är Häckens kärnvärden.

Dennis Andersson pratar om att ladda varumärket Häcken, och om att leta efter nya inkomstkällor.
- Det handlar om överlevnad, och vår förmåga att lyckas eller inte. Men det går inte att hitta på vad ett varumärke skall stå för. Man måste gå till sina rötter och fundera på vad som skall lyftas fram, och vilka som kan vara intresserade av att förknippas med just dessa värden.
Det är en lång process, påpekar Dennis Andersson och pratar om klubbens förmåga att med stor påhittighet ta sig till, och hålla sig kvar i, eliten.
- Kanske den innovativa föreningen? Entreprenörskap är ett bra ord. Det kanske beskriver ett av våra kärnvärden."

Kenny Genborg, "Häcken - enda klubben som har pengarna", Göteborgs-Posten 3 januari 2008

Göteborg och dess fotbollsklubbar
BK Häcken skriver på sin hemsida, under rubriken "Supporter" följande:

“Du föds till att bli Gaisare, du fostras till att bli Blåvit och du tvingas bli Öisare. BK Häcken är det enda lag du börjar hålla på genom ett personligt val.”

Antingen så går du med strömmen eller så går du mot den. Varje människa bestämmer själv hur unik man vill vara. Att gilla BK Häcken är ett statement och du måste gilla den känslan. Var du än går kommer du bli ifrågasatt, varför?

Eftersom BK Häcken grundades 40 år efter alla andra Allsvenskan klubbar har klubben väldigt få generationssupportrar. Det är sällan en gulsvart sympatisör har ärvt sitt supporterhjärta. Bakom varje supporter finns således en historia, någonstans har ett aktivt val skett. Kanske är man född på Hisingen, flyttat till Hisingen, gillar Hisingen, känner sig som en underdog, gillar att utmana, trött på alla vänner som går mainstream eller helt enkelt tycker att klubben gör en bra sak genom att arrangera världens största ungdomsturnering i fotboll.

BK Häcken från Hisingen kommer alltid utmana det svenska fotbollsetablissemanget. Du är varmt välkommen att följa med på resan."

http://www.bkhacken.se/index.php/supporters/

Saxat från nätet, googlat ur minnet:

"I Göteborg är bananerna etblissemangets lag, ujs det fd etablissemangets lag och GAIS kultursnubbarnas lag. Blåvitt är dansband, ÖIS är klassiskt och GAIS är rockenroll."

Och BK Häcken då?

Häcken och politiken
Den gamle kommunistpartiledaren Frank Baude (r) citeras i ett nummer av Offside som sägandes: "det finns ett riktigt arbetarlag i Göteborg och det är BK Häcken".

Isobel Hadley-Kamptz menar dock i sin politiska guide till Allsvenskan att BK Häcken om de vore ett parti vore kanslihushöger, alltså högersossar:

"Häcken. Det är också svårt. Ändå till sist tydligt kanslihushöger. Ekonomiskt vansinnigt framgångsrik, anses allmänt sympatisk men har få direkta anhängare. Företrädare blir kändare när de väl flyttat därifrån."

http://isobelsverkstad.blogspot.com/2006/04/en-guide-till-allsvenskan-och-hstens.html
En kommentator på den bloggposten konstaterar att Häcken är lite bortom den allmänna diskussionen:

"Johan lönnroth skrev en krönika i Gaisar'n där med ett humoristiskt anslag menade att Öis var överklassen lag, Blåvitt arbetarklassens lag och Gais underklassens och de intellektuellas lag (Vad han skrev om Häcken kommer jag inte ihåg.). Överfört på musik så blev enligt Lönnroth Öis klassisk musik, Blåvitt dansband och Gais Rock'n roll. En mycket träffande beskrivning. ;)"

Tja, Häcken grundades av arbetare från varven på Hisingen och det säger väl en del, om än långt ifrån allt, om lagets klasskaraktär.

Hur röstar Hisingen?
Hisingen som ö uppfattar jag inte främst som en ö med klasskaraktär, utan en ö med sosse-karaktär! Desto mer involverad jag blir i "rörelsen" i Göteborg, desto mer slås jag av hur många av rörelsens trogna och mest göteborgska sossar som bor på olika håll på Hisingen: Torslanda, Kyrkbytorget, Lundby och så vidare. Dessa Hisingen-sossar som jag träffat tenderar dock att vara IFK:are, inte getingar. Hur stämmer då mitt intryck av sosse-Hisingen med kalla fakta?

På valmyndighetens hemsida kan man se hur alla Sveriges valkretsar röstat, dvs. man kan komma ner ända till stadsdelsnivå. I europarlamentsvalet i juni fick sossarna (SAP) 24.41 procent nationellt, 20.45 procent i Göteborg, och 27.75 procent på Hisingen. Det mest sossiga området på Hisingen är södra Länsmansgården där 51.7 procent röstade (s), det minst sossiga är Torslanda, Hjuvik där bara 8.71 procent röstade (s). Övriga partier, i landet och på Hisingen:

(m) 18.83 i landet, 16.73 på Hisingen. (c) 5.47 - 2.44. (fp) 13.58 - 11.72. (kd) 4.68 - 3.37. (v) 5.66 - 6.61. (mp) 11.02 - 11.98. (jl) 3.55 - 2.35. (sd) 3.27 - 4.24. (pp) 7.13 - 10.06. (f!) 2.22 - 2.45.

Tja, alla de borgerliga partierna är mindre på Hisingen än i landet och de rödgröna partierna är större där, men skillnaden är kanske inte hisnande stor. I riksdagsvalen 2002 och 2006 var sossarna klart större på Hisingen (men också i landet): hela 41.58 procent av rösterna från Hisingen (Göteborg valkrets 1) fick SAP år 2002, och 37.37 procent år 2006. Med detta var SAP år 2006 tre procentenheter större på Hisingen än i landet, (m) var fyra procentenheter mindre, (c) nästan fyra procentenheter mindre, (fp) en procentenhet större, (kd) en procentenhet mindre, (v) tre procentenheter större och (mp) en procentenhet större. Också i senaste riksdagsvalet röstade Hisingen alltså mer rödgrönt än vad landet gjorde.

Så kan vi ju jämföra Hisingens valresultat med andra Göteborgsklubbars hemvisters röstande. Tyvärr är det ju för IFK - "folkets lag" svårt att lokalisera ett särskilt område som är särskilt blåvitt, och lite detsamma även för GAIS, även om de åtminstone har en koppling till Gårda. ÖIS kommer förstås från Örgryte, även om en socialist och ÖISare i min bekantskapskrets bestämt hävdar att ÖIS minsann inte var något överklasslag från början.

Gårda, eller rättare sagt valområdet Hedås-Gårda:

(m) 35,17. (c) 1,87. (fp) 17,97. (kd) 3,31. (s) 8,93. (v) 4,85. (mp)13,45. (jl) 1,10. (sd) 2,21. (pp) 8,27. (f!) 2,54.

Ett rejält borgerligt valresultat i Hedås-Gårda, lite förvånande kanske för detta klassiska göteborgska arbetarområde där Sonya Hedenbratt bodde back in the days. Men som sagt, kanske GAIS numera är mer ett Göteborgslag i allmänhet än ett Gårdalag. Och Gårda är inte vad det en gång var. (Och inte Gårda BK heller.)
Blåvitt-bloggen Baraben på Glenn Hysén skrev 10 september 2007:
"Alla Gaisare bor tydligen i Majorna och i Masthugget. Det är inte lätt att vara en liten fotbollsklubb. Men ok, Gais är starka i Majorna och runt Masthugget. Så mycket får vi ge de"

Örgryte: i det administrativa området Örgryte finns det tjugo valdistrikt, varav många - t ex Gamla Lunden, Gubbero, Olskroken och Redberget - knappast tillhör vad man i dagligt tal kallar Örgryte; dessa områden ligger norr om Örgryte och är gamla arbetarområden till skillnad från det övre medelklassens villaområde som är Örgryte i vanlig bemärkelse. I söder sorteras också Kallebäck in i det administrativa området Örgryte. Skillnaderna mellan "Örgryte proper" - villaområdena - och övriga är också enkla att läsa ut i valstatistiken: i Bagaregården fick (m) 12.32 procent av rösterna, i Redbergslid 14.93, i Olskroken 16.67 (med stolthet kan jag säga att i mitt område Olskroken röstade 29.73 procent på sossarna), men i Bö 34.52, i norra Skår 42.18 i södra Skår 46.15 och i valkretsen Örgryte 47.23 procent. Valkretsen Örgryte för alla partier:

(m) 47,23. (c) 1,34. (fp) 20,50. (kd) 4,20. (s) 8,07. (v) 1,18. (mp) 8,07. (jl) 1,85. (sd) 1,18. (pp) 4,54. (f!) 1,85.

Stabilt borgerligt med lite över 70 procent av rösterna till borgarblocket.


Peter Gerhardssons musiksmak
Sen kan vi ju konstatera att rent kulturellt så verkar Häckens nuvarande tränare Peter Gerhardsson, tidigare bl.a. spelare i Hammarby (1978-1987) och tränare för ungdomslandslaget, vara en smått underbar människa. GP skriver i en intervju:

"Vi träffas vid operan. En rätt obekant plats för nyinflyttade Gerhardsson. Han gillar annat i hörlurarna och är mer bekant med Pustervik och Bengans. När han under sin tid som tränare i Helsingborg kom till Göteborg parkerade han bilen i Ullevis garage, promenerade 40 minuter till Bengans och var sedan lagom tillbaka på Ullevi när det var dags för avspark.
Musikintresset är stort, synnerligen för kungarna från Broadway, Eldkvarn. Ett band han säkert sett över 100 gånger.
Om Eldkvarn numera har hittat en jämn och hög standard, vad talar för Häcken ska göra detsamma och etablera sig i allsvenskan?
- Det vi gjort hittills, vi har en uppåtgående trend, finns en vinnarmentalitet, ett sug efter allsvenskan och vi har spelat bra mot bra motstånd."

Thomas Björklund, "'Vi har en uppåtgående trend'", GP 3 april 2009

Gerhardsson har också medgett att IFK:s för säsongen nya ingångslåt, Joel Almes "Snart skiner Poseidon" är grym och att Häcken, som nu dåligt nog kör med Foo Fighters (vad har de med Hisingen att göra?) "My Hero", borde lära sig av det. Kanske har Gerhardsson med att göra att Eldkvarns instant classic "Fulla för kärlekens skull" spelades efter matchen förra gången jag var på Rambergsvallen?


Hur hånas Göteborgsklubbarna?
En klassisk anti-Göteborg&anti-IFK-ramsa som motståndarsupporters kört med, men som hemmasupportrarna själva kunnat ta till sig och använda, är "alla heter Glenn i Göteborg". En liknande häckla Göteborg-ramsa är "alla rensar fisk i Göteborg".

Från årets allsvenska - och dessa ramsor har kanske förekommit tidigare - har också en del andra varianter rapporterats. Hammarby mot IFK: "ingen bygger bil i Göteborg". Örebro mot Häcken: "alla går på soc på Hisingen".

IFK: arbetslösa Volvoarbetare? Häcken: bidragstagare? Njae, det kanske är snett att döma klubbar utifrån hur de hånas.

När Proletären ser "grader i det kapitalistiska helvetet" i IFK Göteborg

"Men även i det kapitalistiska helvetet finns en gradskillnad.

Minns 2006. Då dömde seriesegrande Elfsborgs klubbdirektör ut Blåvitts och Håkan Milds försök att återgå till någon slags folkrörelsemodell som stenåldersmässigt. Han fick medhåll av allt vad experter heter. Framtidens melodi utgörs av rent kapitalistiskt drivna klubbar, hette det. Typ FC Köpenhamn.

Nu är det 2007 och tonen är en helt annan. Man blir nästan lite rörd, inte bara som blåvit sedan barnsben, utan också som kommunist. Det talas om långsiktighet och kollektivism, om att prioritera unga talanger ur de egna leden framför köp av egotrippade stjärnor, om solidaritet både på planen och i gruppen, om att alla måste ställa upp för varandra, om en planmässig spelidé som alla kan känna trygghet i också när laget har en sämre dag.

Kalla det vad ni vill. Men det är i alla fall inte högerns individualism som ligger bakom årets SM-guld [för IFK Göteborg]."

Proletären ledarstick, 30 september 2007

---

Fortfarande läsvärt och tyvärr kommer det nog bara bli allt mer aktuellt i svensk fotboll: ledare på Änglarna.se (blåvit supporterklubb) om biljettpriser, med exemplet GAIS på nya Gamla Ullevi.
Anders Almgren, "Var går gränsen för ocker", Änglarna.se 1 mars

Jag vill också varmt rekommendera Häckenbloggen Zappa.

Livet på en pinne del 5: Sommarchops

En sak som drabbar mer eller mindre alla musiker är sommarchops.

Chops är ett slanguttryck som är vanligast inom jazzkretsar och betyder ungefär form eller teknik. En person med grymma chops är vanligast en teknisk virtous, men det kan också användas för stilkänsla, någon kan ha "bebop-chops" eller "fusion-chops". Ens chops varierar och går lite upp och ner, men på sommaren går de nästan alltid ner.


Det är semestertid, sol och bad, resor, kanske prioriteras då en god middag med familjen framför en heldag i övningsrummet. En av de instrumentgrupper som drabbas hårdast av sommarchops är kontrabasister. När kontrabas-chopsen försvinner blir huden på fingertopparna mjuk, och blodblåsor och andra krämpor visar obönhörligen sitt fula tryne. Èn klassiker är terminsupptakten för musikstuderande; från att ha legat med fingrarna i havet i tio veckor skall man plötsligt spela musik åtta timmar om dagen - då skördar sommarchopsen många offer.

Det är dock inte bara unga musikstuderande som drabbas av detta irriterande fenomen, över alla läger och nivåer gruffas det om sommarchops när det är dags för svettiga jazzklubbsgigs - samtidigt finns det en universell förståelse för att fenomenet existerar och måste tas på allvar. Jag spelade nyligen på en jazzklubb i Stockholm tillsammans med, i mina ögon, en av Sveriges vassaste saxofonister. Det var två mycket roliga och lyckade spelningar, men när vi efter spelningarna konstaterade hur kul det hade varit erkände han att han varit lite nervös inför hur det skulle kännas eftersom han varit mycket ute på landet den senaste tiden och sade sig lida av ordentliga sommarchops. Ännu en pina i den yrkesverksamma musikerns vardag!