torsdag 15 juli 2010

Ulf Lundell och hans influenser

En man och hans influenser. Jag är egentligen fel person att skriva om det här eftersom jag är dåligt insatt i både Bob Dylan och Ulf Lundells liv och karriärer - men jag har hört folk lägga ut texten om hur Ulf har följt Bob i fotspåren med missbruk, kristna skivor, nyktra skivor, etc. Att bara reducera Uffe till ett plagiat vore dock att förminska honom alldeles för mycket, men nog kan vi konstatera att han, liksom alla andra människor, är en del av en omvärld som inspirerar och påverkar honom.

Som sagt är jag fel man att reda ut exakt vad han har och inte har lyssnat på, men jag är ganska säker på att han har hört Neil Youngs sång "Old King" från 1992 års mästerverk "Harvest Moon". Denna låt handlar om Neils gamla hund Elvis, i visan kallad King, och är berättad i en nästan utstuderat icke-sentimental ton. Det finns en lång historia om hur Elvis försvann som Neil gillade att berätta under turnén som följde på "Harvest Moon", men låt oss helt enkelt konstatera att det framgår med all önskvärd tydlighet att mr. Young var väldigt förtjust i denna sin jycke.



King went a-runnin' after deer
Wasn't scared of jumpin'
off the truck in high gear
King went a-sniffin'
and he would go
Was the best old hound dog
I ever did know.

I had a dog and his name was King
I told the dog about everything
There in my truck the dog and I
Then one day the King up and died.

Then I thought about
the times we had
Once when I kicked him
when he was bad
Old King sure meant a lot to me
But that hound dog is history.

King went a-runnin' after deer
Wasn't scared of jumpin'
off the truck in high gear
King went a-sniffin'
and he would go
Was the best old hound dog
I ever did know.

That old King was a friend of mine
Never knew a dog
that was half as fine
I may find one, you never do know
'Cause I still got a long way to go

Låten är det mest countrydoftande spåret på denna sublima skiva och utgör en frisk fläkt i en i övrigt ganska långsam och lågmäld samling låtar.

Ulf Lundell, 58, vill inte på något sätt vara sämre, och på hans skiva "Omaha" från 2008 finns det mycket riktigt en countrydoftande låt berättad i en relativt icke-sentimental stil om en hund som alltid brukade göra Uffe glad.



Jag hade en hund som hette Spike
Vi brukade gå i Tantos park
eller utmed kajerna i Stockholms stad
Den hunden gjorde mej alltid glad.

Pigg på morgonen, pigg på dan
Låg vid mina fötter tills jag sa:
Hej, Spike, vad säjs om en promenad?
Den hunden gjorde mej alltid glad.

Border Collie, Labrador
Flatcoated Retriever, se vad du får
Spike han slängde sej rätt ut i sjön
Tog hem en pinne som en dröm.

En gång ut på Gärdet så satte han på
Några fina damers tikar, då sa dom som så:
Ta bort den där rackan! En skam för vår stad!
Den hunden gjorde mej alltid glad.

Jag hade honom lös, men han gick fot
Så fort jag sa: Tss! Spike, kom här fort!
Gick vid min sida rätt genom stan
Den hunden gjorde mej alltid glad

Nu är han i himlen, men var jag än går
Ser jag hans svans vifta, ser jag hans spår
En verklig vän, det var vad han var
Den hunden gjorde mej alltid glad.


Nu måste vi låta den som är utan synd kasta första stenen; även om jag har lagt an en lätt ironisk ton i detta inlägg är jag alls icke ute efter att sänka Ulfs anseende eller få honom att framstå som en tjyv. Tvärtom tror jag att detta är en i högsta grad medveten parafras på Neil Young och därmed också en hyllning till denna legend, dessutom är det en belöning till oss nördar som direkt eller indirekt letar efter sådana här paralleller.

Så, låt oss sammanfatta: Lyssna på Neil Young, lyssna på Ulf Lundell, och gå ut och var glad!

Inga kommentarer: