fredag 24 september 2010

Nya tider

Jag har efter ett bedrövligt bloggfacit och ett nedslående valresultat äntligen ryckt mig i den berömda kragen, och har nu tillräckligt med kött på benen för att presentera ett antal nya musikaliska bekantskaper för den kära (men kanske något svältfödda) läsekretsen.

Nya och nya förresten, vi talar, med ett undantag, om musik inspelad på 1970-talet, men nya för mig är de i alla fall.

För några veckor sedan var jag i Malmö och besökte då den mycket sympatiska skivaffären folk & rock, som bland annat är butiken där jag för första gången insåg att countrymusik kan vara bra på riktigt. När jag kom in i butiken spelades en av mina absoluta favoritlåtar, "Willin'" med Little Feat, och jag var tvungen att gå rakt fram till expediten för att framföra mina komplimanger. Det hela slutade med ett långt och innerligt samtal om musik, företrädesvis musik från perioden 1970-75 och jag lämnade butiken med en nyinförskaffad skiva med John Prine och en hel rad matnyttiga tips på skivor jag ännu inte lyssnat på.


John Prine ja, vars fantastiska skivomslag förärades ett eget blogginlägg härförleden, det är en man att räkna med om man gillar singer-songwriters inspirerade av folkrock och country. Det är en mycket bra skiva med lite underfundiga texter som rekommenderas varmt.



Graham Nash - "Songs for Beginners" (1971) är nästa skivtips. Graham Nash var med i the Hollies och senare i supergruppen Crosby, Stills & Nash som efter första skivsläppet dessutom fick sällskap av Neil Young. "Songs for Beginners" är Nashs solodebut och kom till i samband med uppbrottet från hans dåvarande flickvän Joni Mitchell. Det är i mina öron en helgjuten platta med mycket sympatiskt piano-gubbrocksound.



Gerry Raffertys skiva "City to City" från 1978 var ytterligare ett tips från folk & rock-expediten. Jag fick dagen efter detta möte av en slump höra Raffertys debutskiva "Can I Have My Money Back" hemma hos en kompis, och fastnade omedelbart för det sköna soundet. Om debuten präglas av folkrock med mycket fioler är "City to City" mer storslagen men samtidigt slickare och mer välproducerad och innehåller exempelvis brottarhiten "The Ark" med sin omisskännliga brölsaxintroduktion. Soft pop-rock av god kvalitet.



Jesse Winchester fick jag upp ögonen för då han medverkade som gäst i "Spectacle", Elvis Costellos tv-show där han bjuder in olika musiker han gillar för att ha djuplodande och ytterst artiga samtal om musik samt jamma en och annan låt tillsammans. Costello jämställde där och då (givetvis ytterst artigt) Winchester med storheter som Neil Young, Randy Newman och James Taylor. Och viss Elvis, Jesses självbetitlade debutalbum från nådens år 1970 är faktiskt riktigt bra. Det är inspelat i Kanada, dit Jesse flydde från USA för att slippa undan Vietnam-kriget, och medverkar gör bland annat Robbie Robertson och Levon Helm från the Band.



Vi avrundar tipshörnan med en rykande färsk skiva, inspelad så sent som 2005! Låt gå för att skivans upphovsman vid tillfället var 64 år gammal, jag talar om Neil Diamonds "12 songs". Detta är en oerhört stämningsfull skiva producerad av Rick Rubin, och medverkar gör bland annat Tom Pettys gitarrist Mike Campbell och Billy Preston, som en gång i tiden spelade med the Beatles.

Tack och adjö, med hopp om bättre kontinuitet framöver!

Inga kommentarer: