onsdag 24 november 2010

Skägg

Joaquin Phoenix - stilikon.

Vintern har kommit till Stockholm, och 3-mm-skägg-disciplinen blir allt svårare att upprätthålla på morgnarna.

Skägg har ju varit poppis nu i åtminstone fyra år, och den trendintresserade frågar sig såklart - när ska det vända? Är det inte dags att damma av rakhyvlarna snart? I vår tid av ombytlighet och utbytbarhet varar ju sällan en trend så länge som fyra år, men skäggen sitter ohotade kvar på hipstermännens, miljöpartisternas, hockeyspelarnas, skidåkarnas och till och med en och annan investmentbankirs kinder.

Därför vill jag lansera en hypotes: jag tror att det rådande skäggmodet inte är en trend, utan mer av ett slags "lång våg"* i modehistorien. Andra långa modevågor är till exempel:
- jeans (i bruk sen 1800-talet, oavbrutet poppis sedan 50-talet och just nu mer så än någonsin tidigare)
- hatt (typ hela 1800-talet och 1900-talet fram till ca 1965, typ)
- korsett (1600-1800 ca, men numera alltmer sällan förekommande, som väl är)

På samma sätt kan man se att ansiktsbehåringens vara eller icke vara kommit och gått genom historien, i mestadels ganska långa vågor. På 1400-talet var de flesta män i Europa renrakade. Sen kom 1500-talet och då kunde man ha jättelångt skägg igen (tänk Gustav Vasa). På 1600-talet avtog populariteten igen och skägg blev så otrendigt att Peter den Store till och med införde sin berömda skäggskatt i Ryssland 1705**.

Gustav Vasa - stilikon not-so-much.


Det renrakade modet höll i sig ända till ungefär 1850, då skägget kom tillbaka igen på bred front. Dåtida hipsters som Karl Marx var tidigt ute, och många skulle följa hans exempel under andra halvan av 1800-talet.

Den unge Marx.

Världskrigen på 1900-talet innebar ett nytt hårt bakslag för skägget. Den militära disciplinen tillät inte yvig ansiktsbehåring, på sin höjd en välansad mustasch på officerarna. Det gjorde avtryck i skäggmodet, och det var inte förrän beat-generationen i Amerika revolterade mot konventionerna som skägget började hitta sin väg tillbaka in i modet.

Välansad officersmustasch på svärmorsdrömmen Errol Flynn.

Under andra halvan av 1900-talet har skägget åkt berg-och-dalbana, med en hög topp under 70-talet och en lika djup dipp under 80- och 90-tal (med undantag för bockskägget, den s.k. "Seattle-dutten", under några med rätta bortglömda år runt 1990).

Layne Staley (1967-2002), sångare i Alice in Chains, sportar seattledutten.


Under det sena 00-talet har vi sett skäggets återkomst. Banérförare denna gång har varit den amerikanska hipsterkulturen i dess olika schatteringar, antingen den varit av den urbana Brooklyn-karaktären eller skogshuggarwannabe-countryrocksvarianten. Skäggets starka ställning trots att vi nu inlett ett nytt decennium tror jag förebådar en helt ny guldålder för riklig ansiktsbehåring.

I vår alltmer fragmentiserade, svåröverskådliga och hotfulla värld står skägget för något ursprungligt och tryggt. Vi omges av ultrakapitalism och finanskriser, nedhuggen regnskog och smältande polarisar, krig, terrorism och Facebook. Här blir skägget en utväg - "the only sane choice in an insane world", för att citera Sarah Connor i Terminator 2. En skäggig man står i kontakt både med sin inre och yttre natur, medan en renrakad man alltmer framstår som en alienerad, egoistisk miljöförstörare. Och visst belastar second hand-flanellskjortan Moder Jord mindre än den NK-köpta bomullsskjortan från Eton som det gått åt 5000 liter vatten att framställa.

Och för alla de män och kvinnor som av olika skäl (brist på skäggväxt, religion, missnöjda flickvänner etc) inte bär skägg men vill visa sitt stöd för livsstilen så finns det såklart mängder av fullgoda alternativ. Man kan lyssna på skäggig musik, bära en skäggig frisyr eller skäggiga kläder, laga skäggig mat, bo i ett skäggigt hus, etc. Skägget sitter i själen - och 2000-talet blir skäggets århundrade.


Skäggig musik - Beach Boys 70-tal.


Skäggig frisyr - svenska popundret First Aid Kit.


Skäggigt hus.


Och som lättsam avslutning - Urban Dictionarys definition av "hipster beard":

"A beard grown by a Hipster, generally grown with the intent of..

A) Proving that the hipster growing it actually can grow facial hair

B) Looking like every other PBR drinking, fixed gear riding individual with pubic hair - like scruff upon their face

C) Overcompensating for the fact that they resemble fashionable 13 year old girls with overactive Pituitary glands.

Man #1 - Hey did you view Kevin's new Hipster Beard?

Man #2 - Yeah, if it weren't for that, I would be tempted to offer him a night of PBR fueled debauchery

Man #1 - Yeah, all the AA headbands in the world can't make up for that ugly face rug."


Brooklynskägg.

*Historiens långa vågor - begrepp myntat av den franska Annales-skolan: http://en.wikipedia.org/wiki/Braudel

**Peter den Stores skäggskatt:
http://en.wikipedia.org/wiki/Beard_tax

2 kommentarer:

Ingrid Forsberg sa...

Seattle-dutten, fy fan alltså!

Erik Bengtsson sa...

Bra inlägg! Intressant med långa vågor-hypotesen.

Apropå Marx roll: i Kina brukade de skoja om att progressionen i marxismen - Marx&Engels-Lenin-Stalin-Mao - kunde sammanfattas som "rakningens historia". Skäggväxten blev ju kortare för varje generation..

http://www.flickr.com/photos/kentwang/52038770/