Som skribent på en av Sveriges mer trendkänsliga gubbrocks-bloggar får man inte vila på lagrarna, och efter allt tal om hur surdegs-hipsters börjar få konkurrens av korv-hipsters kände jag mig i förra veckan nödgad att stoppa min egen slang. Faktum är att jag tack vare mitt alltmer blommande matintresse ganska länge gått och burit på en inre önskan om att få göra hemgjord vurst, och när jag för ett tag sedan insåg att jag delar denna önskan med en vän, kollega och granne till mig var det äntligen dags att skrida till verket.
Jag köpte en köttkvarn på Täby bakluckeloppis förra helgen, och efter att J sonderat terrängen och införskaffat ett så kallat "korvhorn" möttes vi på Östermalmstorg en mulen måndag för ett besök i Hallen med stort H. Vi införskaffade fjälster och fläskbog, späck och piri-piri-krydda, och kompletterade på Lars-Åkes (eller vad köttmannen nu kan tänkas heta) inrådan med rödvin och vitlök och hade på så sätt samtliga ingredienser som krävs för att laga salsiccia. Lars-Åke (Ulf? Östen? Gösta?) var en sann slaktare, komplett med frodig rondör och guldtand, och gav oss med stor entusiasm en grundkurs i Salsiccia. Han förklarade att korven ursprungligen kommer från Bologna men att det finns en rad olika lokala varianter, varpå han med emfas uppmanade oss att börja med grundreceptet eftersom vi som nybörjare "går i korvstoppningens första klass" på vilket han brast ut i ett smittande gapskratt. Nöjda och uppmuntrade av denna lektion begav vi oss hemåt med en korvstoppnings-nybörjares lätta steg.
Själva proceduren var, precis som jag befarat, tämligen omständlig och ineffektiv, och vår brist på erfarenhet gav upphov till en del problem. Det är ett kladdigt göra, och många 'platonskt erotiska' (J:s uttryck) situationer uppstod, som när man trär tarmen över hornet, formar korven, osv. Det faktum att korvhornet inte riktigt passade på köttkvaren var också en anledning till att humöret gick ganska märkbart upp och ner under de cirka tre timmar vi ägnade åt vår kära första korv. Men skam den som ger sig, även om resultatet lät vänta på sig var det en fantastiskt god korv som utgjorde den (mycket) sena middagen.
Tillgång till två Per Morberg-dockor är inget måste, men det underlättar naturligtvis
Mannen som sålde fjälster till oss påpekade faktiskt att han märkt ett uppsving av tarmförsäljningen, och kunde så sätt bekräfta att det faktiskt är en trend att stoppa sin egen korv. Jag är stolt över att vara en del av denna strömning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar